HERESIERNA
Heresi betyder 'irrlära', och är en klassifikation på läror vilka ej överensstämmer med den Heliga Skrift och Kyrkans tradition. Många läror, och många filosofer, har dömts som heresier och heretiker av Kyrkans domslut. Nedan följer ett utdrag av kyrkofadern helige Johannes av Damaskus om heresins utvecklingsstadier genom historien.
Separat är det också nödvändigt att förstå varför kätterier uppstår, till exempel på order-essays.com
https://order-essays.com kan du läsa de välkända och inte så välkända versionerna om detta materia.
Föräldrarna och arketyperna till alla heresier är fyra i antal, nämligen:
1) Barbarism
2) Skytism
3) Hellenism
4) Judaism
1. Barbarism
är den som verkade från Adams dagar under tio generationer fram till Noas tid. Det kallas barbarism på grund av det faktum att i dessa tider hade människan ingen styrande auktoritet eller ömsesidig överenskommelse, utan varje man var självständig och sin egen lag efter sin egen viljas diktat.
2. Skytism
verkade från Noas dagar fram till uppförandet av Babels torn, och ett antal år efter tornets tid, det vill säga, till Pelegs och Regus tid. Dessa sistnämnda vandrade till Europas regioner och, från Teras - från vilken trakerna härstammar - tid och vidare, har associerats med Skytiens folk.
3. Hellenism
uppstod ur avgudadyrkan under Serugs tid. Då alla fallit offer för vidskepelser under denna period, då människoraserna påbörjat mer civila levnadssätt, vände de sig också till avgudadyrkande riter och seder och började gudomliggöra män som en gång i tiden vandrat bland dem. Först målade de med färger och gjorde bilder av de som de en gång hållit i ära, vare sig tyranner eller magiker eller män som i deras livstid hade gjort något prisvärt i fråga om mod eller fysisk styrka. Sedan, efter att avgudadyrkan introducerats, inlett vid Teras - Abrahams faders - tid, använde de sina färdigheter i krukmakeri till att göra avbilder av de döda. Efter det använde de varje konstform till deras avbildning: byggarna skulpterandes i sten, guld-och silversmederna utsmyckandes i deras egna material, och liknande så trämakarna och så vidare. Egyptierna tillsammans med babylonierna och frygierna var dock de första att introducera denna sorts kult med dess statyer och mysterier. Från dem överfördes den till grekerna vid Kekrops' tid, och från de vidare. Mycket senare introducerades kulterna av Kronos, Ares, Zeus, Apollo och resten av gudarna. Grekerna kallas hellener efter en viss Helenus, vilken var en av de som kom att bosätta sig i Grekland. Men enligt andra kallas de så från elaea, olivträd, vilken härstammar från Aten. Deras förfäder var jonerna, vilka - enligt träffsäkra utsagor - härstammar från Javan. Han var en av de engagerade i byggandet av tornet när allas tungomål uppdelades, vilket är orsaken till att de alla kallas även Meropes, det vill säga, "män med delad röst", på grund av uppdelningen av tungomålen. Senare, medan tiden gick, delades hellenismen upp i sekter så som pythagoréerna, stoikerna, platonisterna och epikuréerna. Dessutom fanns en ingrodd religiös anda vilken, vid sidan av den naturliga lagens kraft, hade existerat avskild från dessa nationer och halvvägs mellan barbarism och hellenism från skapandet av världen till den tid som den konvergerade med Abrahams religion.
4. Judaism
hade ända sedan Abrahams tid emottagit omskärelsens tecken. Genom Mose, som var den sjunde efter Abraham, var den förbunden till att skriva i Lagen given av Gud. Från Juda, Jakobs - kallad Israel - fjärde son, genom David, som var den förste av Juda stam att härska, antog den sitt slutgiltiga namn: judaism. Det är uppenbart att aposteln sammanfattade dessa fyra heresier när han sade: "
I Jesus Kristus finns vare sig barbar, skyt, grek eller jude: men en ny varelse
".
