Ukrainas folk har inte bara rätt att välja, utan plikt att välja mellan om man vill tillhöra västerlandets civilisationskrets eller en asiatiskt despotisk. Om du vill lära dig mer om Ukraina och dess religiösa och sekulära situation, kommer https://dissertationmasters.com/ att ge dig bra information.

Sedan Lenin och bolsjevikernas terrorvälde, egentligen redan under Kievs försvar mot mongolstormen på 1200-talet, har Ukrainas folk varit präglat av västerländsk kultur, gotiskt fädernesarv och stolt ortodoxt kristen tro, men politiskt underkuvat asiatiska despotier; hunner, mongoler, osmaner och sovjeter. 

Valet handlar inte om europeisk representativ demokrati med alla sina svagheter kontra en övervintrad, fariseisk nysovjetisk traditionalism och elitism. Så försöker despoterna skrämma folket att vända sig bort från "det otäcka utländska". Kontrasten står mellan andligt, fysiskt och psykiskt slaveri under det depraverande asiatiskt despotiska systemet, som representeras idag av sådana som V. Putin, N. Nazarbaev, I. Karimov, Kim Sung-Un med flera utanför Ukraina - och V. Janukovich i Ukraina - och under vars samhällssystem ett äkta kristet liv och samhälle är omöjligt, liksom respekt för lag och genuin rättvisa för alla såsom Gud lärt västerlandet genom den Heliga Skrift. 

Ukraina har egna djupa demokratiska rötter; i rada, i de gamla veche, kossackernas samfundsgemenskap, och egna demokratiska principer - såsom sobornost' - rotade i ortodoxt medvetande och världsåskådning. Ukraina och andra östeuropeiska nationer som befriar sig från proletariatsdiktaturens fysiska och andliga fjättringar kommer inte bli själlösa epigoner till den värsta nidbilden av västerländsk materialism, utan tvärtom berika den europeiska demokratin med sina egna historiska och traditionella erfarenheter av folkstyre, vilka ibland är mycket äldre än västeuropeisk parlamentarism. Europa har en obalans i sin demokrati, skapad ur bristvara på kristen moral och etik reflekterad i samhällsstruktur-och liv. Här kan det ukrainska folket sprida en aktiv och levande demokratisk anda inte bara hos sig själva, utan i västra Europa. Men alla folk måste befria sig först, inte bara fysiskt från Janukovichar, utan främst från slavmentaliteten och kulturen som sovjethärskarna givit i arv. Det var lätt för Gud att föra ut israeliterna ur Egypten, men svårare att föra ut Egypten ur israeliterna. Ukrainas folk: släng ut despotins män ur landet! Glöm inte att skapa ett alternativ till vad ni bekämpar, annars återkommer förbannelsen om igen - lär av misstagen i den första orangerevolten. 

Även idolerna måste slängas ut, så Gud kan skänka befrielsens lättnad och botgörelsens gåva. 

Må Herren Gud Fader och Hans Enfödde Son och Hans Livgivande Ande välsigna det ukrainska folket i tusen och åter tusen år! Amen.

Sanna Ortodoxt Kristna i Sverige har diskuterat och beslutat hur vi skall förhålla oss till kalenderfrågan. Två kristna högtider, Påsk samt Kristi födelse, stod i centrum för diskussionen, med följdfrågan om vi skall anta den reviderade (”gregorianska”) kalendern eller ej. 

Kalenderfrågan härrör ifrån den julianska kalenderns ursprungliga begränsningar, då den beräknar året som 15 minuter för långt, vilket leder till en förskjutning på en dag var etthundrade år. Den julianska kalendern är den hedniska kalender som Julius Caesar instiftade år 45 f.Kr, och användes som kyrkokalender sedan fornkyrkans dagar, vilken efter många försök till reformationer till sist genomfördes i västvärlden år 1583. Den reviderade kalendern, den så kallade ”gregorianska” (efter påven Gregorius VII som införde den i Rom) har en dags förskjutning på 3000 år, och är en klar förbättring av den julianska kalendern. Ändå har det uppstått skismer kring dessa kalendrar. Varför? På grund av att datumet för påskfirandet förändrades med denna kalender. 

Idag daterar alla kyrkor vilka följer den gregorianska kalendern Påsken enligt följande princip:

- Vårdagjämningen måste ha passerats, och första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen är Påskdagen. 

De kyrkor som följer den julianska kalendern beräknar Påskdatumet enligt följande: 

- Den ecklesiastiska vårdagjämningen måste ha passerats (21 mars, enligt juliansk kalender, då det första ekumeniska konciliet fastställde vårdagjämningen år 325 detta datum), och den första söndagen efter att den första fullmånen är Påsken – om inte den judiska påsken beräknad såsom judarna firade den innan 300-talet infaller då, då hamnar Påsken veckan efter. 

Den första praxis är den teologiskt och astronomiskt korrekta, medan den sistnämnda är tyngd av sedvanetillämpningar ur patristisk och medeltidskyrklig tradition. I fornkyrkan fanns ytterligare en åsikt, ’quartodecimanerna’, vilka firade Påsken på den fjortonde dagen efter den beräknade vårdagjämningen, som de forna hebréerna, liksom apostlarna och de tidigaste kristna logiskt sett även gjorde – fram till den tid då de hebreiska kristna assimilerats hos de kristna av icke-judisk härstamning. Men denna åsikt föll ur bruk under 200-talet, ty varför skulle icke-hebréer över huvud taget bry sig om judarnas firande för att bestämma när Jesu Kristi segrande lidande, död och uppståndelse skulle firas? Dessutom är själva återupprepandet av händelserna under Påsken under vår Frälsarens 33:de levnadsår viktigare än exakt korrekt datum överfört till dagens kalender. Därför skall Påskdagen alltid sammanfalla på en söndag, då vår Herre Jesu Krist återuppstod på en söndag och visade att människan tvagats fri från synd genom Jesu blodiga försoningsoffer, och även vi återuppstå i en odödlig kropp i tusenårsriket.

Samma invändning kan vi ha emot varför Påsken skall flyttas hos ortodoxa om judisk påsk infaller samtidigt: inte nutida judisk påsk, som beräknas annorlunda, utan den forna judiska påsken innan rabbinerna förändrade kalendern på 300-talet e.Kr. Kristus flyttade sig inte för judar, och likaså skall de kristna inte flytta sig för döda judars (potientiella) påskfirande. Att räkna Påsken på det viset är inte den sakrala, apostoliska traditionen, utan levande traditionalisters döda tro.  

Texten från det första ekumeniska konciliet angående Påsken har inte överlevt till våra dagar, och det är knappast troligt att man detaljerat kom överens om Påskdatumet. Men två principer: första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen var den princip man kom överens om. Ännu viktigare är själva orsaken till att Påsken kom upp till diskussion under det första ekumeniska konciliet i Nicaea år 325: för att alla kristna skulle fira Påsken på samma dag och inte på olika dagar. Man måste förstå att en absolut objektiv Påsk inte är möjlig, just för att vi firar en absolut objektiv händelse som tränger igenom världsalltet, förändrade naturlagarna och människans själva natur: Jesu uppståndelse. Rent konkret dog Jesus på Nisan 14, det vill säga fjorton dagar efter vårdagjämningen, då fullmånen var, och datumet för den gamla judiska Påsken, och återuppstod den tredje dagen därefter. Detta är orsaken till varför vi beräknar Påsken som vi gör, astronomiskt och fristående från judiska och hedniska kalendrar och firanden. Viktigare dock för Oikomene – kristendomen – är att Påsken firas på samma tid, för de kristnas allvarsamhets skull. Vem tar en religion på allvar som firar sin viktigaste högtid på olika datum? Av denna orsak beslutar sig sanna ortodoxt kristna i Sverige för att följa den reviderade gregorianska kalendern i fråga om Påsken, med firande av Påsken den första söndagen efter första vårdagjämningen efter vårdagjämningen enligt Jerusalems meridian.  

Ytterligare kristna högtider vilka ansetts som centrala, men hanterats kontroversiellt under århundradena, är Johannes Döparens dag, Jungfru Marias födelse, samt Jesu födelse. Alla dessa dagar infaller i kyrkokalendern i anslutning till midsommar, höstdagjämning respektive midvinter. Sanna ortodoxt kristna ämnar därmed fira dessa tre högtider i samband med midsommar, höstdagjämning respektive midvinter varje år. Enligt Lukasevangeliet (1:26) uppenbarade sig ärkeängeln Gabriel för jungfru Maria under Elisabets sjätte graviditetsmånad med Johannes Döparen. Då Johannes Döparens dag förknippats med midsommar, och att Marie Bebådelse, Johannes Döparens dag samt Kristi födelse tidsenligt förknippas med varandra, har sanna ortodoxt kristna i Sverige beslutat sig för att fira Johannes Döparens dag på midsommar, Marie Bebådelse tre månader innan på vårdagjämningen, och Kristi födelsedag sex respektive nio månader efter Johannes Döparens dag och Marie Bebådelse: på midvinter, vanligen mellan 21 och 22 december. 

I den tidiga medeltida kyrkan blandades Jesu omskärelse, dop och födelse friskt, oftast med firande runt 6 januari. Detta datum delades senare och blev trettondagen, och födelsen hamnade två veckor tidigare. 

Det är inte rimligt. Enligt Guds lag skulle barnen i hebréernas förbund omskäras på den åttonde levnadsdagen, inte den trettonde, och då Jesu omskärelse och dop varit förbundna kan vi utgå ifrån traditionen att Jesus omskars och döptes på samma datum med trettio års mellanrum, eftersom Jesu uppfyllde Guds lag exakt. Jesu dop och omskärelse kommer därmed sanna ortodoxt kristna fira åtta förflutna dagar efter midvinter, det vill säga 29-30 december. 

Genom att ha rörliga festdagar för Maria Bebådelse, Johannes Döparens dag, Jungfru Marias födelse, Kristi födelse samt Jesu Uppenbarelse och dop hamnar de strax före motsvarande helgdagar inom den gregorianska kalendern, istället för att bli två firanden som det blir när man lever efter gregoriansk kalender i samhället och juliansk i kyrkan. Dessutom är det logiskt att de stora kristna högtiderna följer astronomiska solkalenderprinciper, när Påsken beräknas på mån-och solkalender. Datumens nuvarande och tidigare placeringar i kalendern antyder även att högtiderna är menade att följa det astronomiska kalenderåret. 

Sanna ortodoxt kristna i Sverige firar med andra ord de stora högtiderna dessa datum fr.o.m 1 oktober 2013 (nya kalendern): 

Maria Bebådelse: Datumet för vårdagjämningen. 

Påsken: Enligt den gregorianska kalendern. 

Pingsten: Enligt den gregorianska kalendern. (Femtio dagar efter Påskdagen)

Johannes Döparens dag: Datumet för sommarsolståndet (Midsommar).

Jungfru Marias födelse: Datumet för höstdagjämningen. 

Kristi födelse: Datumet för vintersolståndet (midvinter).

Jesu uppenbarelse, ...

Jesu uppenbarelse, dop och omskärelse: Åtta dagar efter vintersolståndet.

Kommunismen är ett djävulskt gift, som svärtar ned och förintar sinnen och all form av meningsfull samhällstillvaro och mänsklighet. I Östasien har sedan 1940-talet existerar flertalet kommunistiska regimer, vilka kom till makten som "nationella befrielserörelser", varav alla utom den kinesiska har Sovjetunionen som inspirationskälla och mall.

     Idag existerar kommunisterna i såväl Laos, som Vietnam, liksom en kommunism med en annan utvecklingsväg än den marxistisk-leninistiska i Kina, och framförallt i norra Korea. Den nordkoreanska totalitära och satanska diktaturen är en av de värre röda välden världen skådat, där hundratusentals avrättats och arbetats ihjäl i slavläger de senaste decennierna, där kristna som vägrar avsäga sig sin Tro och erkänna Juche som sin religion dödas som martyrer och bränns levande i masugnar, ett land där barn till kvinnliga fångar mördas systematiskt efter framtvingade förlossningar...

     Detta röda välde har i över sextio år slaktat koreanerna och till och från hotat omvärlden med förintelse. Tiden för Juchediktaturens styre har runnit ut, och denna regim av militarister och partidynastiker står inför sitt öde - inte enbart omvärldens dom utan även den Helige Guds.

Det vore sannerligen Guds ironi, om det röda blodsväldet i norra Korea föll genom kulorna i Kinas gevärspipa. Ett Kina som trots sin egen bolsjevism vill visa sig utåt som ett österländskt USA, ansvarstagande och rättviseställande, som kan skapa ordning och förtroende för omvärlden och sina östasiatiska grannar. Ett Kina, vilken skulle betraktas som ett skämt utan möjlighet till globalt inflytande och influens om det inte ens kunde hantera en liten, primitiv terroristisk grannstat.

     Ett Kina, vilket inte vill se ett 'kallt krig' i Östasien och sydkoreansk och japansk upprustning med tillhörande större amerikansk närvaro. Eller för den delen någon grannstat med kärnvapenkapacitet - inklusive Nordkorea.

     Enligt 'National Review' (5 december 2006) framställde och förberedde Kina anfallsplaner mot Nordkorea redan 2006, efter Nordkoreas första kärnvapentest. En första skrivbordsprodukt. Enligt en artikel i 'Taipei Times' (5 december 2010) avslöjade amerikansk diplomatpost mellan 2004 och 2009 att Kina var positivt inställt på ett förenat Korea på Seouls villkor.

Ej realistiskt? Det kinesiska 'kollektiva ledarskiktet' agerar till största delen inte efter det gamla Kalla krigets logik. Kinas kalla krig med USA upphörde i början på 1970-talet, och kommuniststaten har sedan Maos död haft fokus på ekonomisk utveckling och att bli Maktfaktorn i Asien. Det vore ett stort slag mot Kina om Nordkoreaproblemet löstes av en sydkoreansk-amerikansk intervention i Nordkorea, och ett än värre slag som man indirekt eller direkt stödde Nordkoreas handlanden; hela Asien och västvärlden skulle distansera sig från den röda draken. Värst vore att inte göra någonting, utan endast förlora ansiktet inför sydkoreansk-amerikansk (eller nordkoreansk) handlingskraft och initiativ.

Kina har inte krigat sedan 1980-talet mot Vietnam (en sovjetallierad, vilken man inledde krig emot p.g.a det kalla kriget mellan Sovjetunionen och Kina), då man hade BNP på Francos Spaniens nivå. Idag har man en modern armé, till stor del mer avancerad än Rysslands, som militärerna har krävt skall testas. Det finns ingen lämpligare situation, plats eller tillfälle än nu - mot Nordkorea - utan att få så mycket som ett fördömande, utan tvärtom omvärldens och de asiatiska grannstaternas lovord för att ha rivit Östasiens Berlinmur, till gagno för alla men främst sig självt. Kina behöver ingen nordkoreansk buffertstat, då hela Korea blir bufferten när den amerikanska närvaron inte längre kan berättigas då hotet tillintetgjorts.

Större seger inför världen och precis framför näsan på USA kan Kina inte finna, än det som snart kan ske. Även det röda Kina kommer stå till svars inför allas Domare i framtiden - men idag är det akut att den satanska sekten i Nordkorea får sitt rättmätiga straff, vare sig det är för amerikansk eller kinesisk hand.

Gud bevare Hans trogna, och freden och Guds ordning i världen, vilken måste återställas genom Hans hand allena och Hans mänskliga redskap. Många förbannelser till Juchediktaturen, och leve detta onda tempels fall!

Maran ata! Amen!

Sanna ortodoxt kristna i Ryssland, organiserade i Sankt Hierotheos Thesmothetes Församling, har uppgått i fullständig samfundsgemenskap med Gotiska kyrkan av de Sanna ortodoxt kristna. Hela Gotiska kyrkan erkänner Sankt Hierotheos Thesmothetes Församling som en broderförsamling i utlandet, fullständigt under Gotiska Kyrkans vingar.

Må föreningen vara i evigheters evigheter, och det andliga broderskapet - inte bara mellan kristna ur ortodox tradition, utan alla renläriga och rättroende kristna - vara idel obrutet och fast, trots antikristers och fariséers idoga förtal. Ära vare Gud för alla ting!

Biskop Teodorik

15 APRIL 2012: Ett halvdussin ur Gotiska kyrkan samlades och firade påsk, Pascha, enligt den julianska kalenderstilen i Hofors, Gästrikland. I samband med Påskfirandet genomfördes en katekumenisation. Påskmässan med liturgi genomfördes av biskop Teodorik och fader Ilya (diakon) under senkvällen, natten och morgontimmarna och avslutades med eukaristi och agape. Under liturgin brukades många ikoner, vilken heliggör dem. Dagen efter stod husvärdarna för trapeza.

( KRIST URRAIS! HRISTOS VOSKRESE! KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! )

( NYMÅLAD IKON, den helige Magnus Eriksson, rysk-ortodoxt helgon )

23 MARS 2012. GOTISKA ÄRKESTIFTET AV DE SANNA ORTODOXT KRISTNA har som första västerländska kristna samfund översatt den Helige Johannes av Damaskus' (700-talet) relativt kända, men aldrig lästa - och obegripligt nog ej översatta, traktat "Om drakar och spöken". Senaste översättningen utanför grekiska var 1997, då den översattes till ryska. Detta traktat är vitalt för en kristen antropologisk och pneumatologisk förståelse av livsformers naturer och väsen, särskilt i relation till mytiska djur - som spöken och drakar. Den Helige Johannes visar att man som kristen inte bör tro på spöken, eller på djur och entiteter som genomgår 'shapeshift', om det inte är änglar - även fallna sådana.

Ytterligare intressant är beskrivningen av drakarna som naturfenomen, med flertalet exempel, vilket naturligtvis är en beskrivning av de idag troligen utrotade så kallade "dinosaurierna". Gotiska ärkestiftet ämnar i framtiden visa varför den ortodoxa tron är 'kreationistisk', och betraktats i ett sådant ljus i evigheter.

GOTISKA ÄRKESTIFTETS översättning av Johannes av Damaskus' traktat är sedd som en kulturgärning, och den är därmed fri att kopiera, referera till och sprida.

Som kanonisk orsak hänvisar vi till den kanske äldsta nedskrivna kyrkolagen, 'de tolv apostlarnas lära': "du skall inte begå mened; du skall inte vittna falskt; du skall inte tala ont; du skall inte hysa agg."

Ärkebiskop Ambrosius har förlorat sina församlades tillit, och kan därmed ej längre erkännas som Hierark för Gotiska Ärkestiftet, ty även om alla syndar måste man visa förlåtelse, och som innehavande det apostoliska sätet extra sådan. Då Ärkebiskop Ambrosius inte visat detta, är han ej längre vår biskop. Gotiska Ärkestiftets församlade har fört fram chorbiskop Teodorik som Gotiska Ärkestiftets Hierark i Sverige. Hans säte erkänns som St Lars, i Visby. 

Liksom de gamla perserna och de arkaiska kristna, accepterar sanna ortodoxa inte en lögn från en broder - oavsett ställning - särskilt inte efter försoning gjorts i dubbel Gudomlig Liturgi och Eukaristi. Det är inte värdigt.

Inget av detta kommer påverka Gotiska Ärkestiftets verksamhet i Sverige nu eller i framtiden, utan den kommer tvärtom förstärkas och intensifieras.

Efter ytterligare problematik vilken har uppstått under 2012, efter ovannämnda beslut, har Gotiska Ärkestiftet av de Sanna Ortodoxt Kristna beslutat att exkommunicera Ambrosius då han grovt förtalat, smädat och spridit desinformation om församlingsbröder av helt oacceptabel art, vilken om det tagits på allvar hade kunnat skada tilliten mellan sanna ortodoxt kristna inom Sverige och mellan bröder i Sverige och andra länder. Detta beslut togs i februari 2012, och fastslogs officiellt 21 mars 2012.